Graffiti

Graffiti, eller ”klotter” som det ofta kallas i nedsättande sammanhang, är en gatukonstart som utförs av vanliga människor på allmänna platser. Ofta handlar det om spraykonst, det vill säga konst som skapas med sprayfärger, men det kan även referera till ritade, inristade eller målade motiv. Ordet graffiti kommer från grekiskans ”graphein”, vilket betyder ”att skriva” och är egentligen pluralformen av ”graffito” (en graffito, flera graffiti).

De tre huvudsakliga typerna av motiv kallas för tags, throw-ups och pieces.

  • Tag: En mindre, enfärgad kalligrafiskt utformad logotyp av skaparens ”namn”.
  • Throw-up: Något större, med två färger och konturlinjer.
  • Piece/masterpiece: En stor graffitimålning med fler färger och mer komplexa motiv.

Rötterna till graffiti går att spåra ända till de första grottmålningarna, men spridandet av så kallade memes via graffiti är mer modernt. När man talar om graffitikonst idag så talar man om det fenomen som härstammar från 1970-talets USA, då upproriska ungdomar sökte nya sätt att uttrycka sig. Punk, anarki och anti-etablissemang var på tapeten bildligt talat, samt bokstavligen på väggar, tunnelbanevagnar och i parker i form av graffiti.

kilroy-was-here

Under andra världskriget var det populärt att rita den så kallade “Kilroy was here” på så många platser som möjligt.

Detta var delvis på grund av att sprayfärg blev allt vanligare, då den moderna formen hade uppfunnits ett par årtionden tidigare och blivit populärt vid början av 70-talet. Plötsligt var det bara att peka och skjuta, så att säga, så hade man ett jämnt lager av färg på målytan, som dessutom torkade väldigt snabbt. Rebellerna gillade även att appliceringen inte var så perfekt, vilket reflekterade deras upproriska anda.

Konstnärerna Cornbread och Julio 204 var två av pionjärerna som började spraya sina tags överallt i så väl New York som Philadelphia redan i slutet av 60-talet. När konstformen blev mer populär i New York under 70-talet så var målet för många att bli ”King” över något, till exempel genom att ha sin tag på alla tunnelbanestationer. New Yorks tunnelbana fortsatte kallas för ”en rullande konstutställning” ända fram till 1989.

casino-graffiti

Ett casino-motiv i “Wildstyle”

En stenhård konkurrens ledde till att artisterna experimenterade vilt med olika stilar, färger och former. Det fanns mycket crossover med hiphop-kulturen och 1977 uppfanns den klassiska stilen Wildstyle, som kan ses överallt nu för tiden, i logotyper och varumärken – bland annat syns den i svenska casinon i massor. Man kan tydligt se hur graffikonsten har haft inflytande över andra aspekter av kulturen. Det är den vanligaste formen av graffiti, som alltså pryder tunnelbanevagnar, tunnlar, väggar, skolbänkar, parkbänkar, i spelikonerna i Norska casinon och stilen används även flitigt av klädesmärken.

Förutom att sprida sitt namn och bli en anonym lokalkändis så användes graffitin för att sprida sociala eller politiska budskap och åsikter. Kriminella gäng använde sig av graffiti för att märka territorium eller för signalera olika typer av aktiviteter. En viss tag kunde exempelvis betyda drogförsäljning eller fredszon.

banksy-graffiti

Banksy är känd för sina verk med sociopolitiska undertoner

Klotter brukar resultatet kallas när det, enligt åskådaren, saknar konstnärlighet. Detsamma gäller om det har skapats illegalt. Eftersom många störde sig på ”klottret” (då särskilt de mindre konstnärliga bitarna) så började lagens långa arm göra sitt bästa för att sätta stopp för det. På många platser i världen infördes nolltolerans, vilket i Stockholms län innebär att ”all graffiti som upptäcks ska polisanmälas, fotograferas och saneras inom 24 timmar”.

Detta trots att Sveriges ungdomsminister 2002 uttalade sig om att ”nolltoleransen har misslyckats” och att ”graffiti är konst, klotter är skadegörelse”. Antalet åtal för graffiti har ökat, men i det långa loppet har graffitin inte minskat märkbart. Med andra ord ökar endast kostnaderna för att bekämpa den, så nu finns det även lagliga väggar där graffitikonstnärer får uttrycka sig hur de vill.

How to draw Wildstyle

En studie utfördes 2006 av kriminologen Michael Johnson, då han intervjuade graffitikonstnärer för att få en bättre förståelse för varför de gör vad de gör.

En slutsats i studien är att graffitikulturens roll ligger i att den binder samman ett nätverk av ungdomar som fungerar som ett publikunderlag från vilket den enskilde graffitimålaren kan få uppmärksamhet och erkännande, något som han/hon inte upplever sig få på andra ställen i samhället. Man skulle kunna säga att målarna skapar en scen tillsammans, graffitikulturen, att uppträda på, där de själva bestämmer vilka prestationer som ska vara värda att uppmärksammas. Man alternerar här mellan att stå på scenen och att vara en del i en applåderande publik för andra.

— Michael Johnson, Kriminolog vid Stockholms universitet